kiwiras, billiga jordgubbar och en trasig pantmaskin

Ibland kommer dagarna som förvånar mig. Dagar som känns trista i kanten och gråa i tonen. Dagar som man rycks upp ur sängen för att klockan inte ringer och nästan somnar ståendes på spårvagnen och man inte har någon aning hur man matchade dagens kläder. Men som man positivt får komplimanger för den fina färgmatchningen. Ja plötsligt händer det, kanske man säger? Eller så kanske förra veckans första hälft på färgkursen gjorde sitt och hade landat under helgen. Ja kanske.
Sen en färgrik föreläsning med en fotograf som bara fotar i svartvitt. Och ett samtal med en annan och minuten senare vet man plötsligt vad som händer under sommaren. Känslan som finner ro och kommer gör mig lugn för vad som väntar. Gula bilen och jag, det blir vi en sommar till. Men det är också den känslan som stör mig. Att plötsligt finna ro men i denna miljö är det omöjligt att finna den mitt uppe i ett projekt. Man kastas mellan trygghet och panik. Ett lugn i ett kaos är bättre än kaos i ett lugn kanske.
Men på spårvagnen hem så landade jag och dansade sedan hem. Den känslan. Jag borde spara på den.

Någon ananstans så förvånas jag över händelser. Saker som får en att rycka på mungipan och le lite. Hjälpa någon och komma på sig själv att man har utvecklats. Att saker i en miljö påverkar mig i alla miljöer som en bättre människa av bättre människor.
En trasig pantmaskin med en butikspersonal inuti, en pojke som väntar på att få panta sina burkar och jag som inte ville vänta. Han hade bara en kasse och jag ännu färre..Han fick dem. Jag gick glad för den lilla sakens skull att göra någon annan glad in och glömmer en korg. Försöker gå tillbaka genom metallslussen men fastnar mellan två dörrar, och får igengäld hjälp av två andra. Påväg in med ett stopp vid frukten där det rasar kiwi och ananas och en kort liten dam står där och försöker stoppa ännu fler som är påväg ner mot golvet. Jag springer fram för att hjälpa henne och hon tackar mig många gånger med nickningar och leenden, och hon vill gärna visa mig de billiga jordgubbarna som är jätte jätte bra. Sen skrattar hon lite, ler och fortsätter.
Jag är förvirrad. Men glad. Fortsätter med min handling och ler för mig själv.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0