on the gym
Idag var det ombytta roller på gymmet.
Jag kom till gymmet och var själv. Helt själv. Hur ofta händer det? Brukar oftast vara mest killar och så jag och kanske någon mer tjej. Men var helt själv där idag. Satte på radion och valde kanal. Och då. Då kommer två killar in och gåra direkt till cyklarna. De två cyklar som finns. Sen är resten bara skrot. Så, ja. Vad gör jag då? De enda motionsredskapen blev där upptagna. Det är jag, skrotet och maskinerna kvar.
Jag tittar på skrotet. De tittar på mig. Okej. lets do it.
De var jag och dom nu. Jag lämnades i tyngdernas händer. Eller var de i mina?
det här med djur
är något jag gillar. djur djur djur. som att jag har blivit djurifierad, eller nåt. de är nog människans bästa vän. ett fint lurv som tindrar med sina ögon och man nästan smälter. ett fint djur. för det finns ju olika. men ungefär som de här. de vill jag ha.
ja, så om det dyker upp mycket bilder på djur här så vet ni varför.
det man minns
En uppgift i skolan vi hade i senaste kursen, Visuell kommunikation och mönsterformgivning. Var att formge en bok, ett mönsterpapper och en tygkasse baserat och inspirerat av en novell, “Det man minns” av Alice Munro.
Hela kitet skulle göras från grund till topp.
Ett mönster med minst 3x4 mönsterrapporter, en screentryckt tygkasse och en egengjord bok, inlagan och utlagan.
Och, så här blev det!
Och även en utställning i skolans bibliotek.
klok som en bok
Hur ska jag kunna sova nu? Det är så många tankar som snurrar. Presentations- tankar och prestation! Det är i slutskedet på denna kursen nu. Men jag ser tisdag eftermiddag i horisonten. Då har jag gått ända dit och är nöjd.
Hoppas hoppas. För sen är jag klar. Vi ska bara ställa iordning en utställning med bok, mönster och tygkasse i biblioteket. Och det är ju passande.
Another sunny morning
Vaknade i tid i morse. En timme innan tvättid. Som planerat. För jag hade gått och lagt mig i tid så att det skulle kunna hända. Jag tog en promenad i väntan på tvätt. Som planerat. Det var en väldigt fin morgon. Januarimorgon. När fotbollsplanerna fortfarande sover.
Och kall.
Efter promenaden var det dags för tvätt. Tog mina grejer och gick en våning ner, "nehej, där blinka det rött." gick en till våning ner o testade där. "nehe rött där med.." jasså, så har man bokat i fel hus. Inte som planerat. Men jaja, det var en fin morgon.
wallpapers
Här är en pall som blev klar före jul. Ett litet sidoprojekt jag hade i höstas.
50 rullade tidningar som är dagsplockade från olika dagar plus lite reklam. Men tidsmässigt tog det kanske minst 50 dagar. Men i princit ännu längre tid då jag har en skiss på den som är 1,5 år gammal. Så har tänkt på den till o från.
Tidningarna är ihoplimmade så därför blir den också väldigt stabil att faktiskt sitta på.
And I like it, alot.
det är svart som natten, sa katten
bild utan avsändare
Det är något som händer när orden kommer till fingertopparna. Är det det som kallas fingertoppskänsla?
hej 2012
tycker det klingar fint i mina öron. Tvåtusentolv. hej och välkommen 2012!
Kl är 0758 när jag rullar från startstationen. Konduktören hälsar att alla som inte har skridskor på sig ska ta det lugnt på perrongen vid byte.
Jag förstår honom. Paret bredvid mig förstår. Jag tror alla förstår och drar lite på smilbanden. För det är så man gör. Man nickar med huvudet till närmsta person med ögonkontakt, blinkar lite och drar på smilbanden. Sen har man förstått. Och händer det tidigt på morgonen så får man säkert en bra dag. För det är så man gör. När man förstår.
Solen har ännu inte gått upp. Den ligger tyst och stilla bakom bergen och väntar på tiden. På att tiden ska bli rätt. Rätt med dagens siffror i tidningen. När den bör gå upp.
Konduktören påminner om halkrisken på ny plattform.
Som att den ställt klockan och går upp en speciell tid. Eller är som tåget och måste passa tider. Måste. Passa. Tiden.
Konduktören hälsar att vi nu har närmat oss tropiken och den värsta halkan är över.
Även här tar snön slut och syns bara i stora högar bredvid vägarna.
Jag är framkommen igen till Göteborg just nu i skrivande stund. Utanför fönstret viner det i luften och slår i plåtar långt bort. En ny storm igen.
Det är väl tiden, igen. Som gör så.
