publikationen x 2
visst är det konstigt.
den där väntan på en ny uppgift som växer sig starkare och bygger förväntningar. det är då man tycker det ska bli roligt med något nytt. det är då som jag gillar det jag håller på med. att äntligen få ta mig an en ny uppgift.
sen kastas informationen in i huvudet och bygger artefakter på varandra. allt blir en tjock massa som blandas.
och man kastas slutligen ner på golvet av detta stora rökmoln.
Man har fått reda på uppgiften och tycker det är spännande. Men ändå blir detta stora moln bara en blandad sörja. Som att man inte fattar någonting.
Medan dimman lättar så sjunker det in i huvudet och det blir tydligare. Tydligare och svårare och man ställer sig frågan; Vad har jag gett mig in på?
Men läser man sedan definitionen av nya kursen igen och igen och igen så klarnar det, igen. och igen och igen.
